22:15
Personlig men inte privat.
Trevlig men på en jämn nivå.
Jag kan inte?
Antingen öppet sår som får salt i sig även fast det inte är meningen. Eller en mur där allt sipprar igenom, först lite. Så det knappt märks. Man kan alltid luras en stund. Men sen mer. Värre. I desperata försök att laga muren blir allt värre. Lagar fel. Slafsigt. Desperat. Allt kommer. Allt vatten. Dränker. När det försvunnit vill jag bygga upp men mycket är redan förstört. Mycket. Nästan allt. Ibland går det att reparera men sen kommer vattnet igen. Och för varje gång blir muren mer och mer skör. Och sämre och sämre uppbyggd.